Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

Sju saker som återkommer på samtliga bortaresor

Otaliga är de gånger man stått och väntat på en försenad busschaufför 04.23 en onsdagmorgon. När han dessutom kommer, tar det ytterligare 40 minuter innan man är iväg.

Under resans gång ingår dessutom en hel del obligatoriska delmoment som ska avverkas innan man är framme. Sju av de vanligaste listas här nedan. Mycket nöje!

1. Bussen ser ut att vara hämtad från en skrothög i Pakistan.
 
 
Okej, jag förstår bussbolagens reaktion när ett femtiotal skånska grabbar i åldrarna 17-30 hör sig för om en dubbeldäckare till Örebro en torsdagskväll. Bara för att man sjunger högt och spiller lite öl här och var, ska man väl inte behöva lida i sju timmar enkel resa? Eller? 
 
2. Toaletten pajar efter cirka en mil.

 
Ofrånkomligt. Någon/några kommer "fulladdade" tidigt, gör det de ska och gör sedan livet surt för bussens 47 övriga resenärer. Är det dessutom en varm sommardag... Ja, ni förstår själva.
 
3. Pisspauser. Hela tiden. 

 
Som en logisk följd av punkt två, måste således den stackars busschauffören under resten av resan utstå en konstant press av alkoholiserade passagerare som behöver lätta på trycket. Ett praktexempel på detta utspelade sig på sträckan Malmö - Sölvesborg för ett par år sedan – en sträcka som vanligtvis tar 1,5 timme tog 2 timmar och 45 minuter. 

4. DJ från helvetet.

 
Många resor börjar oftast tidigt på morgonen. Vad vill människor göra på morgonen om de inte jobbar/pluggar? Just det, sova.

Det skiter bortarese-DJ:n högaktningsfullt i när han drar igång rysk trance kl. 07.38. 

5. Ockupationen av random hamburgerrestaurang. 

 
Det finns olika definitioner av uppgivenhet. En lärare i en högstadieklass har sin, en tränare för ett korplag har en annan. Men den kanske mest talande definitionen har nog en arbetsledare på McDonalds när en busslast hungriga och packade fotbollssupportrar kommer in och ska beställa. Ytterligare kommentarer överflödiga.

6. Ankomstens antiklimax. 
 
 
Väl framme på arenan ska man ju vara som mest taggad – bra uppladdning, med mat i magen och gjädjen av att äntligen vara på plats ska på något sätt kulminera i 90 minuters konstant sång. 

Så blir (nästan) aldrig fallet. Dessutom när merparten av de allsvenska arenornas bortasektioner (med få undantag) är direkt usla, ifrågasätter man per omgående sin egen intelligens och prioriteringar i livet. Det finns ju trots allt ca. 432538523 andra saker som är roligare än att stå på en betongläktare i Gävle när det regnar utav bara helvete. 

7. Segerns eufori.

 
Alla timmar på den pakistanska bussen, alla svordomar över den defekta toaletten, alla pisspauser, alla timmars utebliven sömn p.g.a. "DJ-n" i bussen, allt köande på Donken/BK/Max och all annan skit är bortglömd så fort ens lag gör mål. När sen domaren blåser av och segern är ett faktum, blir hemresan istället en dimma av sång, öl och glädje. 

Det är ju trots allt därför vi åker på bortamatcher, eller hur?

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Fler inlägg av josipladan

Kommentera